Har läst alla inlägg sedan innan jag åkte. Vill kommentera följande:
I det andra inlägget skrev jag något om att jag inte hade resångest och jämförde med den resångest jag kände i tredje klass då vi skulle åka till Vadtorp i tre dagar och att jag panikångestgrät men att så, så kändes det inte nu. Kan avslöja att I DID panikångestgrät som bara den dagen innan avfärd. Jajösses.
I något annat inlägg skrev jag att jag gick upp tidigt, jobbade hårt men att det var det värt. Här vill jag leva här vill jag vara osv. Nu vill jag bara sova, vaknar inte längre av varken barnaskrik eller sopbilar. Vill bara sova. Och när jag vaknar tänker jag att jag vill hem till Sverige och inte jobba, bara ligga hemma och förevigt sova. Men det vet väl varenda kotte att det inte går för sig. Fan ta pengar.
Ja. Jag har en liten svacka nu som ekar: ett år. Ett år. Ett år. Jag tänker att det är något tillfälligt det här jobbet, att nästa vecka ska bli annorlunda, men det blir det inte. Det finns alltid lika mycket tvätt att göra, lika många matlådor med quinoa att micra, lika många blöjor att slänga i soptunnan. Jag vet inte ja e. Näe. Ge mig en månad så är allt snart lika fabolöst igen. Nu är det ju jultider igen dessutom! Kommer kunna hela Baby, It's cold outside utantill snart så mycket som den spelas här hemma.
Hm.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar