thank god it's friday

Hejsan!

Här är det tyst minsann. Ibland kommer jag på saker att skriva men det försvinner lika fort som det kommer. Nu har jag i alla fall haft semester i en timme och tjugofyra minuter: sweet. Jag har jobbat 90 timmar på elva dagar i sträck, jag vet inte om det är så mycket egentligen men det känns ändå värt att nämna. Hur som.

Vad har hänt. What is up what is new? I dunno.

Vad som ska hända är däremot detta: Inatt klockan 2 ska vi packa bilen och köra mot Southbend i, någon delstat jag minns väl inte vilken, övernatta där och dagen efter köra till POLO ILLINOIS woop woop. Och där ska vi fira jul. Hurray! 26e tar jag flyget till Baltimore för att chillax'n med Jakob och Bella och den 29e far jag hem igen för att fira nyår och sådär. Jobba vidare.

Papporna knackade just på dörren och säger att de har en liten semesterpresent till mig. De langar över en påse och i den ligger två burkar lingonsylt, ett paket knäckebröd och två påsar med pulvermixgräddsås! Lyckan alltså. Jag som just åt upp min sista knäckemacka. Gissa om jag ska laga mig köttbullar med gräddsås när jag kommer hem igen, ojojoj vilken fest!

Jag känner en viss press över att skriva något bra och underhållande, men jag har ej gjort några speciella iakttagelser den senaste veckan som är värd att nämna. Jag ska anteckna och berätta om min resa till Polo, den kan nog bli spännande. Pappa 1 ville packa ner 16 tröjor till pojken. Vi ska vara borta i 6 nätter. Jag sa till honom att Nej, du behöver inte 16 stycken. Han tittade då på mig som om han ej visste om han kunde lita på det eller inte, men jag lyckades få ner 16 till 10.

Det finns även en liten bar där jag och Vicke Vire lyckats bli stammisar. De vet vilka vi är så pass mycket att när våra andra vänner går dit utan oss frågar de vart vi är. Det är ju lustigt att man på manhattan, staden där det om något finns variation, ska lyckas gå till samma ställe gång på gång på gång. Och i Ljusdal där vi har två barer att välja på skulle de inte känna igen mig för fem öre. Fast jag blev, dessvärre, igenkänd som Sibyllatjejen där ett tag. Det var tider. Nä. Tacka vet jag Khyber Pass.

Japp. Slighly boring kanske det blev, men jag är inget fan av att romantisera min omgivning. Det är roligare att vara synisk, även fast jag tror att det tär mer på själen. Hursom. Hejdå från ett grått Manhattan, c u in POLO bitchesssss


/Maja