Yo yiggady yo. Idag hade jag en sådan underbar halvtimme, den gjorde antagligen hela veckan. Hittade en liten studentbutik med världens fetaste bort med plockmat för 7$ lb (vilket jag tror är pounds). Så, plockade på mig massa sushi (!!!), soya och lite bubbelvatten. Gick sedan till Washington square park, satte mig på em bänk i solskenet och ba njöt. Folk låg och solade på bänkarna, det spelades gojazz på andra sidan av fontänen och det kändes helt rätt att ha 26 grader i oktober.

Jag börjar mer och mer förstå varför folk fastnar för den här staden. Ju mer jag är ute desto mer gillar jag den. Det är fartfyllt, men inte som i Stockholms stress där allt ska vara på ett visst sätt. Här finns så mycket och olika och allt här lärt sig att leva tillsammans.

När jag lämnar lägenheten ser jag kockarna från restaurangen ta en rökpaus, någon sköljer trottoaren med en vattenslang, en annan lastar varor. Sedan passerar jag restaurangbesökarna som sitter ihopklämda på en smal uteservering och dricker vitt vin med perrier. Sedan kommer övergångsstället. Efter jag passerat det kommer jag till union square garden där det alltid säljs grejer, idag var det marknad och då är det fullproppat med bord som säljer majs, sylt, kryddor, kålhuvuden och annan närproducerad mat. Efter marknaden kommer bänkarna där pundarna slagit läger. Sedan kommer schackborden, de begagnade boksäljarborden och trappen där det alltid sitter människor av olika slag. Ännu ett övergångsställe, passerar Broadway och in på gatan mot Washington sq park. Gatorna är fyllda med restauranger och caféer, folk är alltid på väg någonstans, bilar tutar och i varje park och torg finns minst två gatumusiker. Inget här är konstig, för det finns redan något av allt. Idag såg jag en kvinna stå med armarna utsträcka heltäckt i duvor som hon pussade på, men ingen verkade riktigt bry sig.
På kvällen gillar jag det som bäst, alla sorters människor är ute och pulserar gatorna. Det är dans, högljudda konversationer och mitt i allt sitter två pundare och spelar schack som om tusen polissirener inte skulle kunna störa dom.

Mm.

Det här satt jag och tänkte på medan jag åt min sushi. Nu är det bara 50 veckor kvar.