Nyårsafton!

Gott Nytt år, heja 2013, må vi alla gå ner i vikt och göra det här året till det bästa året ever!!!!
Nyårsafton var kul, vi åt middag, firade in tolvslaget i en folktom park med skumpa, tog en taxi till tortilla flats och kom hem vid fyratiden på morgonen. Men nog om Nyår, det var ju ändå 12 dagar sen. It's time to move on, Yvonne.

Let's talk about the Svensken in New York.
Här om veckan var jag och Viktor ute på stan och letade efter billiga affärer. Vi gick in i en liten Tibetisk affär med diverse medititationsatteraljer, samt t-shirts, och kollade runt. Mannen i kassan berättade lite om vad de olika sakerna gjorde och betydde, han sa att han själv kom från Tibet men att han bott i New York i 13 år. Han frågade vart vi kom ifrån och vad vi gjorde här. Vi gick runt och pillade på allt som gick att pilla på och efter ett tag kommer ett par in i butiken. De syntes att de var turister, antagligen nordeuropéer dessutom. Så nu var vi där 5 personer som i harmoni gick runt i den lilla butiken. Mannen i paret lyfter upp en silverskål och frågar vad det är för något och det hörs direkt på hans brytning att denna mannen antagligen är Svensk. Harmonin i rummet rubbas en aning. Men jag och Viktor hade pratat högt med varandra utan att paret hade kollat på oss med den igenkännande blicken man oftast får om man stöter på någon som talar samma språk i ett främmande land. Men de är svenskar får vi bekräftat när vi hör dom prata med varandra, så nu går vi runt där i rummet som har en yta på 8 kvadratmeter utan att säga något till varandra- förens den tibetiska mannen frågar: "so where are you from?" Paret tittar snabbt på oss, sedan på mannen, ler lite och säger "Sweden." Busted. "Ååh ja, ni är Svenskar ja, vad gör ni här? Jaha man får inte spola ner toapapper i toaletten i New Jersey? Gott Nytt!"  Det ska alltså till att en tibetansk man uttryckligen konstaterar att "oh you are both from Sweden!" innan fyra främmande Svenskar kan börja prata med varandra.