Hej.
Fredag.
Jag och Anna träffades för att gå till China town och äta dumplings. Restaurangen var liten, endast ett hål i väggen, och tjejen i kassen kunde nog inte mer engelska än vad som krävs för att ta betalt för dumplings. I köket stod tre män och lagade maten, stekbordet var fyllt med dumplings och annan mat. En fransk herre stod och väntade på sin order och berättade fascinerat över hur goda dumplingsen var här; I'm telling you, it's the best in town! And it is so cheap, you can't even find dumplings this cheap in china! Tjejen i kassan slängde fram min växel över countern och efter några minuter fick vi våra lådor med mat. 36 dumplings för 9 dollar. Pengar har fått ett annat värde, inte visste vi att något så bra kunde kosta så otroligt lite. Vi gick till en park och satte oss där och åt, det var gott. Vi satt där länge, solen gick ner, affärerna började stänga, skumma människor gick igenom parken. När klockan blev nio reste vi oss upp, slängde våra tomma matlådor i soptunnan och började gå hemåt. Vi gick förbi en park, eller en asfalterad yta med stängsel runt om, där det var fullt med folk. Ett gäng damer stod och dansade i fyrkanter till kinesisk popmusik, två herrar utövade fäkting med ett varsitt svärd i handen, barn sprang runt. Jag och Anna stod och betraktade allt detta i säkert 10 minuter, det var som om vi inte längre var i USA. Mitt i all av New Yorks rörelse fanns denna kulturbubbla, märkligt och metodiskt ingrott - som om dem är där varje kväll utan att någon vet om det. Vi gick igenom parken utan att någon ens såg oss.
Sedan kom vi till Nolita. Fyra kvarter av en italiensk matbomb, uteserveringar, musik, lampor och glassstånd. Vi köpte glass och gick långsamt igenom sorlet. Hare Krishna dansade förbi, italienska servitriser erbjöd vin till sina gäster. Jag kände mig väldigt tillfreds, Anna var kissnödig.
Det var en fin kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar