hej.
Vem är jag? Jo, två mörka ringar under ögonen. Jag vet inte vad jag gjort på sistone, jag har jobbat på som vanligt och när jag inte jobbat så har jag inte varit hemma. Eller sovit. Sen är det mycket annat som jag måste tänka på för tillfället som tar upp väldigt mycket energi. såå.
Jag har i alla fall haft det gött, börjat gilla New York mer än förut - kanske är det för att våren har kommit hit. Idag var det sommar, 20 grader liksom. Jag har i alla fall träffat vänner, träffat vänners vänner, sagt hejdå till min sidekick Vicke Vire. Och så vidareeee.
I alla fall.
I Fredags hände något väldigt fint. Jag får under jobbet ett telefonsamtal från en nanny på skolan som jag lärt känna. Hon ringer och frågar om jag vill följa med till Washington DC för att kolla på cherryblossom-festivalen som skulle hållas i helgen. Hon ringer och bjuder in mig endast för att hon vet att jag inte är ledig speciellt mycket och sällan får chans att resa, hon och hennes vän - som jag aldrig träffat - vill bjuda på resa och boende. Toppen av godhet alltså. Så min vän, Rebecka, bor i Pennsylvania så på lördag morgon tar jag bussen för att bli upphämtad av henne och Ashley. När jag kommer fram blir dock planerna ändrade pga ingenstans att bo i DC, men ingen känner för att ge upp så istället blev det en spontan roadtrip till Woodstock.
Innan det bar av mot Woodstock fick jag en guidad tur i Rebeckas hemstad. Vi besökte hennes familj som typ var de trevligaste människor jag träffat under det här året. Efter fem minuter kom hennes far med måttband och skulle mäta mig, visa olika ölsorter han hade i baren och gick igenom samtliga familjefoton på barn och barnbarn. På bilden ses Rebecka och bilen.
Jag måste säga att det var väldigt skönt att komma bort från stan. Vi åkte över bergen så luften var frisk och träden många. Det blev dessvärre en omväg på två timmar och i USA får man inte kissa i naturen vilket resulterade i en kissnödighet som gjorde mig illamående.
Vi kom tillslut fram till vårat extremt pittoreska bed and breakfast.
Kommer på mig själv med att ta väldigt tråkiga bilder på husfasader och inredning. Minns min kära lärare på gymnasiet som tog bild på en uteliggare när vi var i Prag med kommentaren "såhär kan det också se ut". Då tyckte jag det var lustigt, men nu står jag här med kameran och tänker "så här kan det också se ut" och tar bild på bordsdukar. Vad ska man göra säg?
Själva Woodstock var en väldigt mysig liten stad. I alla butiker vi gick in i spelades gammal rock från 60- och 70talet, det var väldigt mycket batiktröjor och diverse fredliga symboler.
Rebecka
"Såhär kan det också se ut."
Utanför en affär.
Vi åt mat i Woodstock, jag köpte ett capo och en tygpåse, vi var inne i den här affären, sen spelade vi spel på bed and breakfast'et, åkte till en annan stad och jag bjöd på appetizers och öl - vilket var det enda jag bidrog med på den här resan. Vet inte om jag ska ha dåligt samvete över att jag snyltar eller bara accpet the good.
På söndagen åt vi jättefin frukost och drack kaffe ur små, blåa, porslinskoppar. Sen åkte vi till Bethel där själva festivalen höll hus. Tog massa bilder på den här åkern och ba "wow här har historia skapats" för att sedan upptäcka att det var helt fel åker. Men åker som åker. Det gick säkert massa hippies här också. Vi gick in i muséehuset men gick inte på utställningen utan vi nöjde oss med muséumshoppen, Jag köpte en bok om festivalen. Sen åkte vi till bussen och jag tog bussen hem och åt middag med Anna och Annika i lower east side. Jag var trött och sur och sov asskönt. Klockan är halv elva nu och jag är hemskt trött och vet knappt vad jag skriver.
Imorgon ska det bli fetvarmt, kommer svettas. HEJDÅ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar