fredag 24 maj 2013

Los Angeles del 1

Hejsan kamrater.
 
I Fredags åkte jag till Los Angeles, efter många timmar på buss och flyg kom jag fram och möttes av BÄM BÄM BÄM
 
Vicke Vire-> the major hunk
 Vi började med att promenera ut på Santa Monica Pier, cirkus 5 minuter från hostlet jag bodde på.
Vi spanade ut över böljan den blå och tänkte på livet.  
 
Vi gick längs med the promenade tills Viktor började jobba. På kvällen möttes vi upp igen och tog bussen till Rodeo Drive. Det var ganska tomt där men vi gick runt en sväng, genom Beverly Hills och sedan tillbaka till där vi kommit ifrån. Vi gick i en hel evighet och letade restaurang, och precis när allt hopp om middag försvunnit hittade vi en liten, mysig, italiensk restaurang. Vi satte oss på uteserveringen under ett skimrande träd och åt supergod mat och hade en hemskt trevlig kväll, sådär trevligt man bara kan ha det när man tror att det inte ska bli något alls.
 
Lördag.
 
 Lördagen hade ett mission: vandra upp till Hollywood-skylten.
 Men först gick vi Hollywood Boulevard och kollade på stjärnorna i marken.
Det visade sig att Vire och Matt Damon har samma skostorlek.
 Det var sjukt mycket tursiter och coola dudes som försökte sälja egengjorda demos, vi såg darth vader och Samuel L Jacksons karatkär i Pulp Fiction, så vi flydde kosan och gick till Mels som är en gammal diner från 50talet. Inredningen gick fortfarande i 50talsstil och de stod juke boxar på bordet. Vi spelade Chuck Berry's Maybeline, drack milkshake och åt hamburgare. Jag rockade i Ralph Lauren-skjorta.
 Efter lunch började vi vandringen. Vi gick förbi ett citronträd, fint.
 

Det var stekigt varmt och svetten rann.
 Utsikt much?
Instagramin' thy hollywoodskylt
Och det var det äventyret! På kvällen åt vi middag med några andra nannyz från LA, sedan satt vi på piren och filosoferade tills klockan blev mitt i natten. Och det var fredag och lördag, se LA del 2 för den spännande fortsättningen.
 
*CLIFFHANGER
 
 
 
 

söndag 12 maj 2013

fredag

Hej.

Fredag.

Jag och Anna träffades för att gå till China town och äta dumplings. Restaurangen var liten, endast ett hål i väggen, och tjejen i kassen kunde nog inte mer engelska än vad som krävs för att ta betalt för dumplings. I köket stod tre män och lagade maten, stekbordet var fyllt med dumplings och annan mat. En fransk herre stod och väntade på sin order och berättade fascinerat över hur goda dumplingsen var här; I'm telling you, it's the best in town! And it is so cheap, you can't even find dumplings this cheap in china! Tjejen i kassan slängde fram min växel över countern och efter några minuter fick vi våra lådor med mat. 36 dumplings för 9 dollar. Pengar har fått ett annat värde, inte visste vi att något så bra kunde kosta så otroligt lite. Vi gick till en park och satte oss där och åt, det var gott. Vi satt där länge, solen gick ner, affärerna började stänga, skumma människor gick igenom parken. När klockan blev nio reste vi oss upp, slängde våra tomma matlådor i soptunnan och började gå hemåt. Vi gick förbi en park, eller en asfalterad yta med stängsel runt om, där det var fullt med folk. Ett gäng damer stod och dansade i fyrkanter till kinesisk popmusik, två herrar utövade fäkting med ett varsitt svärd i handen, barn sprang runt. Jag och Anna stod och betraktade allt detta i säkert 10 minuter, det var som om vi inte längre var i USA. Mitt i all av New Yorks rörelse fanns denna kulturbubbla, märkligt och metodiskt ingrott - som om dem är där varje kväll utan att någon vet om det. Vi gick igenom parken utan att någon ens såg oss.
Sedan kom vi till Nolita. Fyra kvarter av en italiensk matbomb, uteserveringar, musik, lampor och glassstånd. Vi köpte glass och gick långsamt igenom sorlet. Hare Krishna dansade förbi, italienska servitriser erbjöd vin till sina gäster. Jag kände mig väldigt tillfreds, Anna var kissnödig.

Det var en fin kväll.



fredag 3 maj 2013

Ls ngls

Ibland går det bra och ibland går det dåligt, just nu går det bra för: jag ska åka till Los Angeles om två veckor. Det känns riktigt jäkla gött då jag ej trott att jag ska få någon tid alls att resa och nu plötsligt har jag en, eventuellt tre veckors, semester. Vad hände? Jag frågade Scott om min lediga helg var 18e maj som vi sagt och han svarade "Ja, det blir nog så att du får fyra dagar ledigt om det är lugnt. Eller vänta, det blir nog sex till och med." Då kan jag åka någonstans tänkte jag och nu har jag flyg och hostel bokat. Om två veckor far jag, satan. Det är karma. Precis som jag accepterat mitt öde att det blir inget resande för mig så sträcker Gud ut sin högra hand och ger mig sex dagar utan jobb. Spank you God! Det känns spännande att resa själv, lite läskigt men mest spännande. Jag tänker att folk ska se mig som en ensam och stark vandrare längs livets stig, med bara sina djupa tankar som sällskap. Ungefär som jag såg på tjejen i Bosnien som hade gått hela vägen själv från Schweiz till Sarajevo bara för att hon ville "få lite frisk luft". Åker dock inte till LA av den anledningen, även fast luften nog kan vara friskare där. Ljumma havsbrisar sitter väl aldrig fel liksom. Jag hoppas dom är ljumma i alla fall.

Hur som: I new york är våren kommen på fullaste allvar. Träden är gröna och körsbärsträden håller på att tappa sina rosa blommor, det är soligt och varmt och uteserveringarna är alltid fulla. Det luktar mat, det spelas musik och jag och barnen spenderar nästan all ledig tid i parken. Om en månad åker Anna hem, min kära vän. Det kommer bli tomt här nere utan henne.

Okej bloggen; vi hörs la igen om en vecka eller två!

hejdå!